Åh !

Jag älskar genier.

era fyndiga skriverier, genomtänkta komedier, tragedier ödessymfonier, konstnärskolonier, Bergman och von Trier jag älskar konstnärskap i enorma halter fadersgestalter som sällan lägger hatten på hyllan och så Dylan, min Dylan, min älskade Dylan

för vem kan säga att de inte gillar gulliga små hiphopkillar? och helt ärligt får jag en smärre hjärtkatarr varenda gång jag ser en skäggstubbig kille med gitarr som spelar låtar han skrivit alldeles själv jag faller som en fura i en norrlandsälv för fattigmansromantiken den rödvinsosande finlyriken kedjerökare och självmordsförsökare jag älskar svartklädda män hur de talar om Sanningen för jag älskar filosofer och hobbyprofeter och vad är det nu det heter…? jo, estradpoeter! jag älskar konstnärer och revolutionärer och fotografer och pojkar med svartbågade glasögon på halvtomma biografer som tittar på svartvita filmer av nån tysk regissör jag älskar varenda genialisk mästaramatör och visst, jag tänker jag vill ha! varenda gång jag ser en het poet fastän jag vet att de brukar vara rätt så pretentiösa – men jag älskar de ändå! när morgonen kommer och timmarna blir små även om de har en ovana att citera sig själva då… jag älskar deras självförtroende och inbördes beundran jag älskar deras barnsliga oförstående undran varför inte alla kan förstå dom jag älskar hur lätt, hur svårt det är att nå dom

Ja, jag älskar genier i mina fantasier ser jag frierier och ingenting gör mig så tillfredställd ochglad som en smäktande kärleksförklaring till en smäktande serenad men, jag måste kväva mitt fnitter och med risk för att låta aningen bitter vill jag säga: konstnärsjälar, jag älskar er! men säg, när kommer ni att älska mig?